2005. Öringpremiär, Verkeån samt påskfiske på sydkusten.

Januari – juni

Påsk 2005. Påskfisket var ganska bra i år trots att vattnet är lite för kallt fortfarande. Under fredagen fiskade jag ca fyra timmar i trakterna kring Hörte. När jag anlände till revet såg jag hur Baba och Erik stod vid bilen och fumlade med en blänkare så motivationen var på topp med en gång. Ganska omgående fick Erik en ytterligare en blänkare medan jag fick nöja mig med en besa på två – tre kilo. Fiskarna högg långt in så jag övergick till att fiska med flugspö istället. När Baba och Erik körde hemåt vid fyra hade dom tagit sju besor, en liten blänkare samt två större blänkare på ca två respektive tre kilo. Jag avslutade mitt fiske vid sju med ytterligare fyra öringar, alla tagna på en grön märla. En av öringarna var minst 75 cm lång och en annan hade definitivt fått åka med hem om den inte haft sår på sidan.
Åter på samma lokal på lördagen, men nu hade den hårda ostanvinden blåst undan den lilla värme som fanns i vattnet. Erik hade tagit en besa men jag, Ola och Bosse körde ganska snart österut mot trakterna kring Svarte. Här var det bra fart i vattnet och färgen var perfekt. Efter idogt nötande kunde Ola räkna in en fin blänkare och en besa på ett grönt 18 grams Toby samt Bosse en blankslank på dobb och fluga. Jag blev FF.
Söndag är av tradition vigd till mammas påskmiddag men i vanlig ordning körde jag till Hörby via ostkusten. Här var det mycket höga vågor men förvånansvärt fritt från tång och annat mög. Fiske i en timme från klipporna gav ett stadigt dubbelt hugg som jag missade.
Åter till klipporna i ost under måndag eftermiddag men vågorna hade slocknat totalt. Fiske och promenad med Borg längs med denna underbara sträcka av sand och klippor. En besa högg på ett Gladsax i blått och silver, precis där en Snapsdängare jobbat hårt i en halvtimme. Det är lätt att missa dom sista heta metrarna om man fiskar för tungt. En bit norrut träffade vi Mats och hans grabb som skulle fiska eftermiddagspasset. Fisket var relativt dött ända fram till blå timmen då havet vaknade till liv. Flera öringar visade sig och två föll för mitt hemsnickrade tobisdrag – en lång besa och en blänkare på ett par kilo.

Tyvärr hade Babas öring legat i gräset en stund så den gör sig inte riktigt rätt på bilden. Inte Erik heller ;-).

Tyvärr hade Babas öring legat i gräset en stund så den gör sig inte riktigt rätt på bilden. Inte Erik heller ;-).

Ola spräckte nollan med denna fina sydkustöring.

Ola spräckte nollan med denna fina sydkustöring.

Olas öring från en annan vinkel.

Olas öring från en annan vinkel.

I nästan fullt kast högg denna öringhona. Påsköringen räddades i sista timmen av ett drag som Peter Nilsson gjort.

I nästan fullt kast högg denna öringhona. Påsköringen räddades i sista timmen av ett drag som Peter Nilsson gjort.


22:e januari. Anlände till Kivikstrakten med färska rapporter om blank fisk längs hela ostkusten. Erik hade plockat en på 3,2 innan han åkte upp en sväng till Verke för att grilla korv, och söderut hade flera fina fiskar tagits. Högt vatten och härlig fart såg lovande ut. Jycken var fastkopplad i vadarbältet och for runt som en vindrutetorkare på 220 volt i det upphetsande vädret. Att fiska vadarlöst i högvattnet är inte så lätt men en av favoritplatserna var ledigt. Brorsan fiskade några hundra meter söderut och Eriks polare Mattias hade fiskat av hela sträckan sedan sju på morgonen. Precis innan Erik återvände stod zoombie-Henric och missade ännu en fisk som gav mig minst tre tillfällen att nita på den. Jag skyller på Klas som rastlöst trasslade runt med kopplet kring mina fötter, men i själv verkat var det bara jag som stod och sov. Förutsättningarna riktigt skrek blänkare så att nöta vidare var inte svårt. Vid halv fyra hade Erik kommit tillbaks och jag och brorsan hade tröttnat på revet. En bit söderut – på revet som alltid håller fisk – blev det dubbeldrill efter bara några kast i vågskummet. Min var ett par cm för liten och brorsans var mindre, men vilka blanka och vackra små varelser vi fick se. Under tiden hade Erik den lyckosamme fångat en till blank öring uppe i Kivikstrakten, och om allt gå som det ska med datorer och digitalkameror har jag blivit lovad bilder på Eriks fiskar. Även idag var det folk som fiskade i fredningsområdet vid idrottsplatsen i Kivik. Vilken del av det hela är det som är så svår att förstå? I morgon blir det trolling med Ola och Tiljander och då smäller det garanterat på något stort, blankt och förbannat.

Bilderna är tagna med kameran på den otroligt trevliga Sony Ericsson-telefonen S700i. En riktig höjdarnalle med härlig skärpa i både displayen och kameraoptiken.

Bilderna är tagna med kameran på den otroligt trevliga Sony Ericsson-telefonen S700i. En riktig höjdarnalle med härlig skärpa i både displayen och kameraoptiken.

Viking Herring fiskade jag ofta med förr och även idag blev det   fjäll på handen när den gamla trotjänaren återigen badade.

Viking Herring fiskade jag ofta med förr och även idag blev det fjäll på handen när den gamla trotjänaren återigen badade.


15:e och 16:e januari. Lördagen var det så dags för fiske i Verkeån med Robert. Palm var också med men han kustfiskade på första lovliga revet söderut i brist på Verkekort. Verkeån är verkligen en underbar å som omges av vacker och trasslig natur. Fastnade säkert i tio olika träd men lika glad var jag för det när det väl högg. Robert tog en liten vacker öring och min räknare stannade på två missade hugg men tyvärr ingen fast fisk. Dagen avslutades på kusten vid Kivik. Kustfluga med flugspö i klass 4:a :-) . Men det gick över förväntan med kastandet. Någon fisk fick vi dock inte. Det enda trista denna dag var två fiskare som stod i Verkeåns fredning och fiskade ända tills Palm skrämde bort dom. Verkligen patetiskt att tro att man kommer snitta mer fisk för att man fiskar olagligt på fel sida om en stolpe. Respektera fredningen! Om inte annat för att inte urvattna sportfiskarnas trovärdighet när det kommer till att försöka motivera KBV att plocka upp näten i Rörumsåns fredningszon. Alla förlorar på att vi inte fredar en stomme av havsöringsstammen.
Söndag eftermiddag körde jag, Maria och Ola söderut för att leta fiskbart vatten i blåsten. Väster om Svarte såg det hyfsat ut på sina ställen. Bitvis härligt lätt grumlig färg men vågor som rullade in hårt och en piskande vind gjorde att vi gav upp och körde västerut efter en dryg timme. Engelskan såg fin ut med högt vatten och bra fart. Dessutom var det besedrill på gång redan när vi parkerade. Dryga timmen senare var vi stelfrusna. Grannen hade tagit en till mellan bryggorna och Ola hade tappat en (inbiten trollare som måste lära sig göra mothugg ? :-) . Jag bommade två hugg (börjar även jag bli trollingskadad !!!???). Såg att en fiskekompis och tillika FTM-kollega gått och blivit prima fiskejournalist i FFA. Ser fram emot fler trevliga reportage, Johan. Kanske ett om hur vi sätter dit alla idioter som fiskar i fredningen ;-).

Robban drillar...

Robban drillar…

... och återutsätter en fin liten öring  .

… och återutsätter en fin liten öring .


6:e, 7:e & 9.e januari. Helgens stormande har sänkt motivationen för mer än mig. Lördagens premiär i Verkeån stormade bort till mitt stora förtret. Det har trots vinden blivit tre jättetrevliga turer med fokus på socialiserande i första hand och fiske i andra hand. Man har tex. fått tillfälle att testa Pomonas stekta sill och brorsans Pucko med rom på Tors klippa :-) . En del fiskare har berättat om egna eller andras blänkare, så har man lite flyt så sitter den där. Idag träffade vi en dansk som fångat en blänkare på två och något från klipporna söder om Kivik. Han hade haft den där turen med sig… och så behövs det naturligtvis envishet och en stor portion tid. Det har inte blivit någon landad öring i helgen, men en hel del torsk har det blivit framåt fyra – fem när solen går ner. Borg tog en fin på runt 3,5 kilo under dagens vadarlösa eftermiddagstur, och brorsan tog hem en fin mattorsk i fredags. Ska man ha torsk är det enklast att ställa sig på någon klippa med djup utanför och fiska ett kopparsnaps lite djupare än man brukar fånga havsöringen. I helgen har det även blivit något hugg som jag tagit för havsöring men ingen fast fisk tyvärr, så det räknas ju inte riktigt. Det enda jag egentligen fått med mig är en en lätt rodnad på kinderna och en värkande rygg. Tvåan kommer kanske nästa helg.

Fin rörelse och färg i vattnet runt Kivik efter den hårda vinden   från nordväst till bitvis nordost.

Fin rörelse och färg i vattnet runt Kivik efter den hårda vinden från nordväst till bitvis nordost.


1/1 & 2/1 Julhelgen handlar om traditioner för mej. Man äter traditionsriktig mat, man träffar samma människor som året innan och man leker liknande jullekar varje år. Även fisket har en form. Oavsett hur dumt det verkar försöker jag alltid inleda mitt havsöringsår på samma klipprev norr om Simrishamn. Det känns bra och dessutom passerar det en massa fisk utanför revet. Premiärdagen 2005 inleddes även den sedvanligt på premiärrevet. Västanvinden gjorde havet platt och klart så jag, Maria och vår hund Klas begav oss söderut där vi mötte Robert och horder av Kåsebergafiskare. Skoj att återigen träffa alla fiskesugna havsöringsluffare och få höra om fångster av både stora och små öringar. Trots att det såg hett ut fick varken jag, Maria eller Robert något. Kanske var både M och R lika matta som jag av alla raketer vi beskådat dagen innan…? Söndagen skulle inledas med fiske i soluppgång. Klockan 11 var jag på revet uppe vid Kivik. Fiske och fiskesnack tog mig söderut med en tappad fisk och något bommat hugg i bagaget. Eftersom jag numera tillhör fisketillsyningsmännen på kusten gjorde jag en kontroll i Rörums fredningsområden och här låg det prima felmärkt öringnät och väntade på KBV. Ring och anmäl olovligt fiske så att KBV kan få den statistik och de anslag de behöver! Hur som helst så avslutades kvällen på samma rev som helgen inleddes på. Här träffade jag Fredrik P som med sin befriande prestationslösa inställning till kvantitativa fångster testade fluglinor och inspirerade mej till mer flugfiske. Kanske man borde bestämma sig att varannan blänkare ska fångas på flugspö? Man fångar nog färre blänkare på fluga om man fiskar på ostkusten, men det är ju så skoj när det väl hugger. Strax innan solen helt gått ner var jag på plats ute på spetsen och ett nafsande i draget hade förvarnat mig att något var på gång. Med bara fem meter lina ut och efter ett spinnstopp lyckades jag slutligen kroka årets första öring. Massor av kaos och jagande bland stenarna men jag lyckades bärga en fin övervintrare på 56 cm. Fisken högg på en hemmagjord ful snapsimitation i mässing, rött och gult. Det magiska ögat var naturligtvis också påklistrat. Även om öringen var tjock och fast i hullet fanns det inte så mycket som en räka i magen. God var den i alla fall. Fredrik stannade kvar och fångade en massa torsk medan jag packade ihop och körde mot mammas traditionella efter-nyår-middag.

Årets första öring.

Årets första öring.

Småtorsken invaderar vissa rev när solen gått ner. Stora drag med   kontur brukar vara bra om man ska fånga sig en fin mattorsk.

Småtorsken invaderar vissa rev när solen gått ner. Stora drag med kontur brukar vara bra om man ska fånga sig en fin mattorsk.

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>