2017-11 Kap Verde med Finn… istället för Ascension

Efter att mer eller mindre aktivt ha planerat en fisketur till Ascension island sedan 2007, var det då äntligen dags för mig, Finn och Melin att åka på detta spektakulära fiskeäventyr. 2017 var året då det skulle hända, efter tio år av liv som kommit emellan. Två veckor på en karg ö mitt i Sydatlanten, mellan Brasilien och Angola. Några dagars fiske från båt, och några från klipporna. En drömresa för en fiskenörd.

Men så ställde man in all flygtrafik till ön. En landningsbana har gått sönder och man räknar med att det ska ta två till tre år att laga den. :-(
Antingen är dom extremt noggranna på Ascension med sina reparationsarbeten, eller så grundar man för att Britterna ska lämna över till USA, och då kommer jag nog jag tyvärr gå i graven med drömmen om att fiska 100 kilos tonfisk från Ascensions klippor. Tar USA över är det nog färdigfiskat på Ascension, i alla fall för oss privatpersoner.

Hur som helst så “erbjöd” Matthias Henningsen från Atlantic Fishing Charter oss att komma till Kap Verde och fiska istället. Liknande ö, fast i Nordatlanten och med mycket mer folk. Eftersom Matthias & co. hade spenderat vår handpenning på 2000 GBP, så var valet egentligen mellan att förlora pengarna eller att åka till denna världsberömda big game-destination. Janne ramlade och skadade axeln, men jag och Finn lät oss övertalas, med löften om “top water action” och brutal jigging. Tillika utlovades det marlin “året om”. Eftersom det bästa fisket fanns på ett grundområde en bit från São Vicente, lät vi oss dessutom övertalas till fyra dagars fiske, istället för de två-tre vi egentligen planerat och ofrivilligt betalat för.

För att göra en lång historia kort korrelerade väldigt lite av det som utlovats, med verkligheten. Förutom att vi stod utan hotellrum två nätter och hade en kapten som insisterade på att den utlovade grundområdespopping-bonanzan var en total fantasi som han absolut inte ville lägga sin dyrbara tid på, så fanns det helt enkelt ingen aktivitet alls i det övre vattenlagret. Inga marlin och inget annat. Vi gjorde några tappra försök att poppa, men det var stendött. Något som kapten Olaf bekräftade gång på gång.

Lyckligtvis stämde dock en sak som den vältalige Matthias utlovat; det finns mycket Amberjack (Seriola) runt öarna i Kap Verde. De flesta man kommer i kontakt med på jigg väger mellan 1 och strax under 10 kilo, men det finns en och annan jätte. Då och då kommer det upp exemplar på 60-70 kilo, runt Kap Verde, men dom är enligt kapten Olaf oerhört svåra att jigga upp. Att Finn trots detta lyckas braka på en 40 kilos Greater Amberjack (Seriola dumerili) i första släppet, är då inget mindre än spektakulärt! Som alltid när någon krokar i en större Amberjack, visste vi ganska direkt att det var en skaplig fisk. När vi sedan, efter en brutal fight där Finn fick sätta stenhård press på fisken och Fox-spöt, såg denna bjässe skimra i djupet, jublade hela båten. Nytt PB för såväl Finn som kapten. Med råge. Vilken fisk! Vilken start!

Men sen hände det inte så mycket mer. I alla fall inget som berättigade dom 1000 EUR per dag som båten kostade att hyra. Då och då gick vi in i en drös amberjacks av olika slag och fick lite sträck i linan, men alla låg mellan 1 och knappt 10 kilo. Släpp efter släpp gjorde vi. Flytt efter flytt med den stora trollingbåten.

Efter dag två gjorde jag ett lamt försök att ställa in en fiskedag, men kaptens reaktion var i klass med hur fasters tandlösa pudel Ludde reagerade på att vi som barn stal hans illaluktande tuggben, så den idén bordlades snabbt till förmån för ännu en kall Strela i den flytande baren. För att ge perspektiv på hur monotont och bitvis hopplöst den kändes att planlöst irra runt utanför Mindelo, med en kapten som mest var butter för att han fick hålla sin stora trollingbåt still för två optimistiska jiggare, kan jag erkänna att jag stannade i hamn en dag för sightseeing. Armarna värkte pga en muskelinflammation, men normalt sett betyder detta bara fler Pandoil Zapp innan fisket. Jag betalde mitt fiske, men valde att hellre bada och bestiga berg. Detta har aldrig hänt tidigare, under nästan 20 års fiskeresor till världens alla hörn. Det blev helt enkelt trist snabbt att göra exakt samma sak, dag efter dag. Totalt blev det tre dagars fiske för mig och fyra för Finn. Utöver Finns jätte, kom det upp någon enstaka Amberjack som tangerade 10 kilo, och några stycken per dag, av mindre modell.

Trots detta, för oss numera ganska bortskämda saltvattenfiskare, tämligen mediokra fiskeresultat var det faktiskt en riktigt trevlig resa. Cabo Verde växer på en, på ett underligt sätt. Melankolin i musiken. Den goda och prisvärda maten, med levande musik i nästan varje restaurang. Dom karga och numera inte alls särskilt gröna bergen. Den vänliga och avslappnade befolkningen. Bad och ständer, ofta med bara en handfull besökare. Sammantaget så är Kap Verde en liten bortglömd pärla. Unikt, men samtidigt som en blandning av Sydamerika, Afrika och Sydeuropa. Att man dessutom flyger genom trevliga Lissabon, gör Kap Verde ännu mer attraktivt som resmål. När jag letat reda på en billigare båt ska jag åka tillbaka. Denna gång med ett flugspö och ett kustspinnspö att använda från klipporna. Till det en multirulle, ett 50 punds båtspö och en stor cirkelkrok. Någonstans nere i djupet utanför Mindelo simmar det en 70-kilos Seriola och väntar på min agnade skipjack. :-)

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>