Januari till mars, 2007. Öringens dag och ett par andra turer.

2007-03-31 Idag var det SKK:s tävling öringens dag. Alarmet var inställt på tidigt, men sängen var mjuk och varm så jag satt inte i bilen förrän halv tolv. Planen var att fiska på sydkusten, men det kändes långt att först köra ner dit och sedan ända upp till Vik för invägningen klockan 16:00. Det blev alltså österut trots att det varit stabilare fiske på sydkusten senaste veckorna. Väl framme vid Hallen såg revet ganska tomt, soligt och vågigt ut. Vinden låg på från NO och det var snarare lite svart humusgrummel än den önskvärda sandfärgen, men bara 10 minuter efter det att jag kom ut på “lilla revet” drillades det på revet bredvid. Fisken visade sig vara en blankslank som tyvärr blev signifikant för dagens invägda öringar på tävlingen. Efter två timmars fiske tog rastlösheten överhand och jag körde upp till Vik där Melin och hela gänget satt och käkade korv och drog fiskehistorier. Dessutom demonstrerade Daniel Sameos flugfiskeprodukter, så det en riktigt trevlig mässtämning över tillställningen. Framåt 16:00 hade det droppat in en del öringar, men tyvärr bara blankraugor, varav ingen suckade sig upp till fulton > 1.0. Konstigt att inte en enda godkänd kom upp med tanke på det fina vädret och fisket de gångna dagarna. Jag fick höra att Peter M:s (HPÖ) polare tagit en hyfsad öring och efter ett samtal med Anders DK (fiskedagbok.dk) stod det klart att även han kunde knipit förstapriset idag. Nåväl, tavlan går vidare till nästa år och åtminstone en blänkare simmar kvar till påskfisket.


2007-03-11 Eftermiddagsfiske drygt två timmar på sydkusten, med brorsan. Lättspinn i blåsten var svårt. De sydvästliga vindarna hade rört upp ett rejält bälte med grumligt vatten. Bortåt Ystad fanns ett par rev som såg heta ut, men min erfarenhet/hypotes är att fisket är svårare när vattnet är sandgrumligt och gulbrunt längs med hela kusten och flera hundra meter ut. Samma färg på vattnet, fast endast de innersta 25 – 50 meterna, brukar betyda fisk som går in och jagar i skydd av det upprörda bottensedimentet. Det känns i alla fall som om våren är här för att stanna.


2007-03-10 Idag körde jag och Ola söderut mot närmsta rev. Södvästliga vindar brukar vara bra för öringfisket där. När vi anlände vid niosnåret var det lite klent med vind och vågor, men vattnet hade fin färg så vi beslöt att testa. Fisken var hemma och Ola stod snart med böjt spö. Nollan spräckt på årets första tur är kul. Efter en stund hade jag letat mig bort till Ola och en vik där vågorna bröt lite. Hugg följt av raugerull i ytan, men det är alltid kul att få känna på fisk, speciellt som det är min tredje öringtur för året. Fisket blev än bättre när solen bröt fram, och efter några timmars fiske hade Ola tagit fem slankblanka och jag tre smala och en blank som åkte med hem. Dessutom hade vi ett gäng hugg och efterföljare, så det var spännande mest hela dagen. Extra kul var det att fånga den sista raugan och blänkaren, då jag tog dessa på en riktig “light-utrustning”. Veven på min Shimano havererade, och då kom mitt lilla teleskopspö med min lilla ABU rulle väl till pass. Väl hemma satte jag kniven i öringen och vilket fint kött på denna hona! Helt fullt med märlor, rom och kanske det rödaste kött jag någonsin sett på en öring
De öringar Ola tog högg på en silvrig tobis med röd prick. Mina öringar högg på mässings-Snaps med rött öga, samt en liten blåsilvrig sak som syns på den halvtaskiga mobiltelefon-bilden nedan.


2007-01-20 Stora tapparedagen idag. Hämtade Stefan vid tiosnåret hos hans svärföräldrar som lämpligt nog bor i Vik. Stefan jobbar i Telescope, och idag var det sjätte gången han fiskade havsöring. Vi styrde kosan söderut mot Brante men när vi passerade “premiärrevet” såg det väldigt blåsigt och seriöst hett ut. Efter att ha fiskat oss norrut på ett folktomt rev nådde vi lite lä och det behövdes. Hade det inte rullat in precis lagom stora vågor av i det närmaste perfekt blågrönt vatten, hade vi nog kört mot Kivik och lugnare väder. Efter en stunds fiskande i dyningarna stod Stefan och drillade fisk och det känndes kul eftersom jag, lite på skämt och lite på alvar, lovat att han idag skulle fånga sitt livs första havsöring. Jag eldade fram till Stefan, bara för att se hur en grann och fet blänkare på drygt 55 cm slank iväg just som den skulle landas. Nåväl, den var nästan på land och Stefan dansade indiandans. Lite fika och så fortsatt fisket. Framår eftermiddagen klarnade det upp lite, och både jag och Stefan fick vars ett par hugg som vi tyvärr inte lyckades nita på. Jag skyller på ringrostighet och den hårda sidovinden. Extra spektakulärt var det när en lång blankbesa följde med ända in och tog mitt silversnaps i ett spinnstopp, bara fem meter från mig. Kul att se men svårt att kroka på kort lina. Efter ytterligare en stunds fiske bestämde jag mig för att lägga “sista kastet”. Det här med sista kastet är ganska klurigt. Om det blir ett dåligt kast eller om jag inte riktigt prickar det område jag vill, blir det oftast ett par kast till. Likaså om jag plötsligt upptäcker något hett som tex måsdyk. Så efter ytterligare några kast värkte det i den otränade ryggen så pass att det verkligen var dags för sista… absolut sista… kastet. Fullt tryck med ett 25 grams mässingssnaps i medvind ut i en sådan där het virvel av vatten i rörelse, och efter två-tre vevtag var det tvärnit. Jag kände direkt efter mothugget att denna fisk satt och att den var stor. Efter att ha kört den ganska hårt – det var ju trots allt årets första öring – skulle fisken lotsas igenom ett olyckligt parti av sten som vid lågvatten vore katastrof att drilla fisk i, men som jag bedömt som OK i det höga vattnet. Våg, fast i tången och loss. Våg, fast i tången och loss. Tredje gången detta schenario upprepade sig vändes en riktigt stor och fin silversida upp i avsked, och hur mycket jag än önskade att det där lilla motståndet som fanns kvar i draget var fisk och inte tång, så var förlusten ett faktum. Efter fem miunter av “fan fan fan va dum jag är”, vandrade jag bort till Stefan och vi styrde kosan hemåt efter en underbart vederkvickande dag, som gett oss båda blodad tand av första graden.

Shared

No Comments

Comments are closed.