Juli 2004. Sundet samt ett par öringturer.

12/7 Nyss hemkommen från en trevlig tur på sundet med Maria och Ola. Förra helgens fiasko med glömd båtnyckel och ösregn byttes idag mot en trevlig tur på norra delen av disken och framförallt på den danska sidan av sundet. Jag lyckades fånga en hel del skrubba, skädda och rödspätta men tyvärr var det inte så värst många som höll matstorlek. Fem plattisar fick möta skaparen idag. Torsk hittade vi en del av också. Inga mängder men några stycken. Ett par fenknotar blev det också. Sill blev det bara en enda av av så nu får väl Ola utstå svärmors trakasserier igen 😉


9/7 – 10/7 Då var det dags för en liten rapport igen. Det har blivit en del fiske under de senaste månaderna men tiden räcker inta alltid till för att rapportera. Denna dag fick öringabstinensen mig i ett stadigt grepp så jag körde över till mitt favorit-sommarrev. Fisket började strax efter 23 och när jag gick upp till bilen för ett par timmars vila vid 1 hade jag inte fått något. Västliga vindar och gammal sjö som rullade in. Rörelse och nerkylt vatten alltså. Runt 3.30 började morgonpasset och jag fiskade som vanligt med tobisimitationer i olika varianter av silver, mässing, koppar, grönt och blått men inget tycktes locka till hugg. Runt 5 hade jag nästan gett upp men då tog en riktigt grann sommaröring ett luftsprång 50 meter ut. Tre försök till med silvertobisen som satt på och sedan byte till en stor ytgående jättetobis i silvergrått, svart och blått. Trots att jag sett fisken bara någon minut senare stod jag och drömde om luftsprånget när hugget kom. Öringen mer eller mindre hoppade ifatt det stripande draget men trots detta var hugget ganska försiktigt. Som så många gånger förut på sommaren högg fisken först när draget gick i ytan. Kan det vara motljuset och konturen som lockar den så evinnerligt skygga och kritiska sommaröringen till hugg? Ett hugg – eller ett försiktigt nafs snarare – brukar vara allt öringen bjuder på i juli och augusti sedan solen börjat gå upp. Likaså denna gång. Först en knapp timme senare, efter ett otal dragbyten högg det på en Gladsax-tobis i svart och koppar. Även detta var 100% säkert öring som tog på ett drag som gick uppe i ytskiktet. Denna gången hade jag just sköljts ner från stenen jag stod på och bommade naturligtvis även denna fisk. Hur som helst var det en kalastur i den vackra sommarnaturen. På vägen hem träffade jag Gert (?) som utan framgång jagat en stor men envis öring uppe i Vik. Öringen finns alltså på plats – fiske mellan 3 och 6 tycker jag känns hetast men som Gert sa så kan man säkert få öring mitt på dagen med de temperaturer som råder på ostkusten just nu.

sommarnatt

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>