Juni 2003. Tur till Dalarna, en tur till Österlen samt en massa roende på Vomb.

2003-06-17 – 2003-07-03 Här kommer en sammanfattning av sommarens fisketur som gick från Skåne, via Halland och norrut mot Långfjället i Dalarna och sedan söderut över Vättern, Blekinge och Österlen. 16 dagar tog det och fiskade gjorde vi i stort sett varje dag. Jag kan lika bra avslöja det med en gång – inte en enda fiskbild har vi tagit. Dels för att vi inte fångade någon riktig trofé och dels för att kameran oftast låg ruskigt långt ner i ryggsäcken. Men håll till godo med lite fina naturbilder som förhoppningsvis inspirerar till egna upptäcktsfärder.

Vi började ambitiöst med att skriva dagbok men detta rann ut i sanden efter ett försök. Här kommer ivf det vi fick ihop om Fredrik P:s lilla hemliga å i Halland: 03.00 anlände vi till XXX. Vacker å med pooler som heter duga. Onsdag morgon knackar fredrik P på rutan vid halv 8-snåret. Smygfiske nedströms efter frukost (oliver, bröd och vatten) samt det försikga avvisandet av en liten vilsekommen och vingburen gäst i bussen.

Efter några hundra meter kom vi ner till ett lugnare part där vi stod och snackade en stund. Där hemma hade jag hittat en “storbörting-streamer” (dvs storöring-streamer) som jag bundit upp och denna hängde jag på med devisen “sora flugor för stora fiskar” på mina läppar. Den svart/röd guldiga flugan kastades ut i en liten pool och ca 7 meter ifrån mig gick en bamse-stationäröring (mer än 1 kg) upp och och klapp flugan. Jag stod och småpratade med Fredrik och kunde aldrig drömma om att en sådan fisk skulle vara opåverkad av middagssolen och vårt plaskande så mothugget kom försent. Ett kast till och inget hände. Ett till så steg den igen. Denna gång en bit längre ut. Nu var jag med och nitade fast öringen men då brast den satans tafslinan. Jag har svurit på att aldrig andvända det märket igen när jag fiskade i Nybroån en gång, och med denna erfarenheten i bagagaet lär jag nog stå fast vid det löftet för all framtid. Linan är kanon men den är otroligt känslig att göra knutar på så det får bli Riverge i fortsättningen. Fortsatt fiske uppströms gav en liten kämpe på ca 20-25 cm på en svart förtyngd liten Wooly Bugger likande fluga.

Vad mysigt det ser ut. Jag längtar redan ut igen.

Vad mysigt det ser ut. Jag längtar redan ut igen.

Mycket vackert och tillika ett idealiskt smyg-flugfiskevatten.

Mycket vackert och tillika ett idealiskt smyg-flugfiskevatten.

Nästa stopp var Falkenberg och Ätran. Har var vattnet lågt så trots den senaste tiden fångster och ett kortpris på endast 100 kronor valde vi att bara rekoginsera och slappa lite kring Ätran. Efter ett stopp i fiskebutiken (där vi lyckades köpa guld- och silverribb till nya storbörtingflugor) körde vi ner till fiskecentrat vid älven. Här säljs det bland annat fiskekort och kokta räkor i mindre förpackningar. Bottenmete med räka från hyrd båt eller bro är en gammal tradition i Falkenberg och enligt fångstrapporterna är det dessutom en ganska fångstgivande sådan. Man paternostertacklar en räka och låter denna sakta studsa nedströms på botten. Står det då en fisk i vägen är det tydligen ganska stor chans att den nyper åt sig räkan. En trevlig detalj var en informationstavla som berättade om en handelsresande som besök Ätran runt sekelskiftet (det som var för sådär 100 år sedan alltså). Hans son och en kamrat hade fått 89 laxar på en dags flugfiske. Runt 45 laxar per man på en dags nötande alltså. Tänk om nät och vandringshinder kunde försvinna. Vilket fiske vi skulle få :-)

Från Falkenberg körde vi norrut mor Edsvalla norväst om Vänern. Efter en tämligen traumatisk fastkörning med bussen – fastkörning nummer 1 av 3 denna semeter – hittade vi en fin campingplats nedströms verket vid Norsälven. Här stiger det riktiga bamseöringar från Vänern till hösten men nu är det mest gädda så vi slappade endast under vårt besök här.

Norsälven.

Norsälven.

Jag hade hittat en hel del information om Västerdalälven på Internet, så nu styrde vi kosan mot Malungs camping och fiskeguiden Richard. På väg 45 längs med Fryken ligger Sunne och Carl Schanders fiske- och tygbutik “Böjda Spön“, och detta är en butik som jag tycker att alla förbipasserande fiskenördar ska besöka, om inte annat för att inhandla flugbindningsmaterial. Carls motto är lite av mycket och detta resulterar i att man kan hitta en hel del annorlunda trevliga kvalitetsprodukter till hyfsade priser. Bland annat inhandlade jag en fin streamernacke i Ginger för under hundralappen och Gamakatzus sylvassa enkelkrok till laxflugor för några kronor styck.

Åter till Malung… Fiskeguiden Richard visade sig vara ett av semesterns lyckoskott vad gäller fiske. Till att börja med fick vi tips om ett par sjöar (varav en var Upprämen som vi ej besökte men som verkar kanon) och så Ogströmmen. Ogströmmen är ett snabbflytande vatten som håller grov harr och öring i de strömsatta partierna. Trots en del hugg på svarta nymfer – detta var innan vi fått tips av Richard om hur vi skulle torrflugefiska i snabba strömmar – lyckades varken jag eller Maria lura upp en enda fisk här. Vi testade fiske på dygnets alla timmar men lyckades inte. Vet man vad man gör är detta dock ett vatten väl värt ett par dagar. Myggstuckna, knottbitna och något besvikna återvände vi till Richard för nya tips och peppning. Nu åkte vi söderut mot Uvån och Rysjön.

Området runt Malung är mycket vackert på sina ställen. Med Malungs FVOF:s fiskekort har man över hundra vatten att fiska på vilket ger en trevlig frihet att bara stanna och titta eller fiska om man åker förbi ett vatten där det vakar… eller bada om det ser svalt och skönt ut.

På vägen till Rysjön stannade vi ett par gånger vid Uvån. I denna hade Richard tagit en öring på 54 cm dagen innan. Detta är en otroligt vacker bäck (å med skånska mått mätt) som aspirerar på första plats i min fiskeplats-topplista för Dalarna. Lugna stryk varvat med forsar ger kilometervis av idealiskt flugfiskevatten och trots att de flesta större öringar fångas och återutsätts på åns övre sträckor tog jag även en del småöring på forsnackarna längre söderut. Låter man t.ex. en liten svart nymf med lite grönt på huvudet stryka över en forsnacke precis i vattnet där det börjar bli lite bryt, får man nästan alltid mindre öring. Stoöringen fångas enligt Richard mest i hålor och bakvatten efter idogt smygande och studerande av vaken i ån.

Väl framme vid Rysjön tänkte vi att detta nog varit en dum idé. Båten var en enkel plywoodbåt (hyrd på Malungs camping för 80 kr / dygn) och på sjön blåste det. Men vi käkade lite och sjösatte båten, varpå överaskning nummer ett uppenbarade sig. Båten var riktigt lättrodd trots motvinden, och stabiliteten var tillräcklig. Efter en stunds roende började sjösandsländor dyka upp på utan. Ett litet vingfladder i ytan och så flög sländan iväg för att möta livets utmaningar… om det inte vore för alla glupska öringar. Timmarna som följde var hektiska – det som började med försiktiga vak lite här och där på sjön kulminerade runt 22-tiden i ett veritabelt schmörgåsbord a lá sjösandslända. Jag rodde runt som besatt fram till 24-tiden, då det äntligen avtagit så pass mycket att jag kunde få ro att ro in och äta. Nästa morgon var det samma visa. Fladder, slörp, ro… fladder, slörp ro… Att hålla sig lugn och invänta att fisken närmar sig båten är riktigt svårt när det vakar överallt precis utanför kastavstånd. Den enda fluga jag hade som imiterade en sjösandslända var en buskig CDC-sak som jag bundit med harkranken som förebild. Även om denna funkade relativt dåligt blev det några hugg. En fin öring sörplade i sig flugan när jag dragrodde torrflugan på väg in till stranden. Tyvärr missade jag alla öringhugg så det enda jag krokade var ett par abborrar kring grunden. En del riktigt fina öringar lockades av min fluga och flera riktiga pulshöjare vakade runt omkring mig, inte minst när jag dragit upp båten och fiskade lite från badbryggan strax innan avfärd (båt är alltså inget måste om vinden lägger sig tillräckligt). Årligen tas det öring på en bra bit över 3 kg på torrfluga i Rysjön så trots att jag inte riktigt behärskade torrflugefisket på en spegelblank sjö (mer träning var dock att vänta under resans gång), så är detta en sjö jag varmt kan rekomendera.

FORTSÄTTNING FÖLJER

FORTSÄTTNING FÖLJER


2003-06-07 Jag och Robert körde över till Österlen för några timmars kvällsfiske. Vindar från väst-sydväst och lågt klarvatten är väl inte optimalt men framåt kvällen brukar man alltid kunna få något så här i början av juni. Fisket inleddes med flugspö och detta gav Robert två små öringar och mig en liten på ca 15 cm. Byte till haspel och Snaps (ett 25 grams mässing med röda prickar med pålimmat doll eye samt ett hemma-målat röd/svart) resulterade ganska snart i ytterligare 3-4 återutsatta öringar, några bommade resoluta öringhugg, en näbbis och en del torsk för min del. Robert krokade en torsk och missade några hugg som kvalificerade som havsöring. Öringar på uppskattningsvis mellan 10 och 50 cm visade mest hela kvällen och även någon lite större hoppade en bit ut. Bäst fiske hade vi som vanligt timmen efter solnedgång men det högg sporadiskt fram till vi avslutade fisket strax efter 23.00.

Bildbevis :-)

Bildbevis :-)

Undar om inte denna lilla havsöring lekt i år..?

Undar om inte denna lilla havsöring lekt i år..?

Lyxfiske.

Lyxfiske.


2003-06-01 Idag var vädret strålande så jag och Maria bestämde oss för att åka ut på Vomb och meta slut på masken jag hade kvar sen i fredags. Hemma hos familjen Kaj Nilsson där man köper fiskekort och hyr båt fick vi tips om att det fångats fina matabborrar vid dunk/grund 5 under förmiddagen.
Dunk 5 kräver motor, men 6 hästarn var med så det var inga problem. Dessutom var det premiärtur för mitt nya Lowrance X91 som jag byggt om till portabelt. Vad kunde väl gå snett. Efter lite bad i det 20 gradiga vattnet fiskade vi oss så sakta över sjön och råkade komma ända ner till 8:an. Just som jag kommenterade att motorn var så himla bra och pålitlig och att den endast hade kostat 1500 kronor, havererade framdrivningen :-( Propelern rörde sig inte och motvinden drev oss längre och längre från bilen på östra sidan så det var bara att fatta årorna och börja ro. Väl framme vid dunk 5 visade lodet på fisk vid branten så vi började att fiska i hopp om abborre och mojnande vind. Fisket var ganska trögt men en fina abborrar kom upp. Bäst gick fisket med blänke i skrikiga färger med en daggmask på kroken. Efter att ha flyttat fram motorn och lite annan vikt i fören blev det enklare att ro och efter en knapp timme nådde vi bryggan i Björkaån. Ett par middagar abborre, kräftröda lår och blåsor i vänsterhanden var dagens kap.

Mina allra finaste fiskevänner :-)

Mina allra finaste fiskevänner :-)

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>