Maldiverna 2015-01

I januari åkte jag, Tord, Finn och Finns fru Åsa till Maldiverna för att fiska och bada. Med på turen var även Guy som jag träffat i Andamanerna. Väl framme i Malé mötte vi upp med Guy, som jag lärt känna året innan på Andamanerna. Guy hade fixat ihop resan, och var ypperligt koordinerad och alert som reseledare. Båtfärden till vår lilla ö – Rinbudhoo i Dhaalu atollen – tog ca 3 timmar, och väl framme möttes vi av en dånande generator under vilken öborna lever dag och natt. En smula underligt tyckte vi alla, men tröstade oss med löften om att vi snart skulle vara så vana vid att leva i detta oljud att vi inte skulle höra generatorn. Emedan detta stämde för en del, var så inte fallet för mig. De enda tillfällena på ön jag egentligen fullt glömde bort dånet av detta dieselmonster, var när jag sov eller när lukten från skräpeldandet precis bredvid badstranden blev så stickande och kvalmig, att allt annat än detta turistovänliga vansinneseldande kändes ovidkommande.

Eldanden av sopor ägde för övrigt rum även precis bredvid den lilla inhägnaden på den alltid folktomma stranden, till vilken bikiniklädda turister – och däribland även Åsa – hänvisades för att solbada. Ve den kvinna som visade axlarna utanför inhägnaden på de alltid folktomma stranden. Varför man valt just denna plats för att bränna plast, av alla tänkbara på hela denna stora ö, är än idag ett mysterium. Ön och bebyggelsen i sig är ganska charmig, och naturen underbar när den är orörd, men över lag var ön som turistattraktion ganska torftig, speciellt om man inte fiskar dagarna i ända. Det fanns inget direkt att göra eller se på, och folk var allmänt buttra och rädda för interaktion. Männen som förestod vårt lilla gästhus Villa Stella, kämpade på som bara den med fin service och god mad, och ordnade till och med en liten strand-grillfest, men jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om dessa tappra sällar som gnetade på under detta ok av oljud och brinnande plast.

Hur som var fisken i alla fall inte turist-ovänlig, utan fisket var bra och bitvis kanon. Bilderna får tala för sig själv, men som resmål för GT, yellow fin tuna, doggy och andra brutala saltvattensfiskar, är Maldiverna super. Vi poppade mest, men de få jigg-sessioner vi hade var riktigt kul. Jag brände bland annat en riktigt stor yellowfin som högg och drog iväg på ca 50 meters djup, strax efter att Finn och Guy hade landat sina popper-tunas i ett tonfisk-inferno som hette duga. Detta var kaptenens tredje knop som gick upp för mig när jag hade en stor fisk i andra änden, och efter detta bestämde jag mig för att inte lita blint på uppblåsta guider och att lära mig att göra en 100%:ig FG-knop på egen hand.

Åsa var nog en smula uttråkad efter en veckas badande men både jag, Finn och Tord var supernöjda och sönderfiskade efter våra sju fiskedagar. När Guy kom över sista kvällen för att festa med oss på sashimi och alkoholfri öl, var både plast, religiösa stollerier, generatorer och surkartar förlåtet.

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>