Mars 2004. Havsöringens dag, storlax för Ola, ismete, mm.

2004-03-27 + 28 + 29 Havsöringens dag är som en fördömd dag för mig… det är föresten alla dagar med fisketävlingar som jag deltager i. Jag drar mig till minnes min första och enda näbbegäddetävling på ön i Limhamn. Platserna lottades ut och sedan stod man där man stod. De med lägst nummer kom längst norrut och där fångades det massvis av fisk. Jag fick ett nummer strax över 300. Inklämd som en sardin stod jag mellan en frustrerad långkastare och en grabb med en ohälsosamt kritisk fader som coachade från klipporna. “Varför gör du så… du ska veva snabbare… titta på honom bredvid dig… nu går det för snabbt… akta nu så du inte kastar över…”. grabben fick en näbbgädda medan jag och långkastaren gick bom. Vinnaren som stod på plats nummer 12 fick över hundra.
Årets upplaga av Havsöringens dag gick i samma anda av tålamod och hopplöshet. Jag nöter och nöter men får aldrig någon fin blänkare denna dag. I år bommade jag dessutom helt. Inte ens en barmhärtig blankbesa som kunde skänka en sekunds förhoppning om att bli ägare till en splitter ny Okumarulle. Frånlandsvind och platt vatten gjorde sitt, men jag såg två fina öringar på land trots det. En på 4,1 som en dansk tagit i Vik och en jättetjock som… just den, en dansk tagit norr om Simris. Danskarna som kommer hit är uthålliga, morgonpigga och skickliga fiskare. Själv lyckas jag sällan ta mig till et rev innan tio så nattståndsplatserna är väl inte direkt på tapeten. Maria tappade en liten blänkare som hon fick på ett hemstöpt Gladsax i blått och silver. Brorsan slog till med en besa modell större och Micke tog en besa (den som sprallar iväg på bilden nedan). Det var alltså bara jag som bommade denna förbannade dag.

På söndagen var det dags att rasta 3-4:an i Bondemölla med mina arbetskamrater från Sony Ericssons fiskeklubb. Ett litet nätt spö jag köpte av min gode vän Johan för 50 kronor. P&t är vad det är, även i Bondemölla. Dyrt (380 kronor blev slutnotan för en pugga på 3,6 kilo… men vem kan sätta ett pris på fiskeglädje?), slö fisk med dåliga fenor. Inte något jag vill göra särskilt ofta men det var mycket trevligt att träffa alla klubbmedlemmar. Nu har man fått sin årliga dos av Bondemölla och kan återgå till havets silver. Fisket i Bondemölla var för övrigt bra idag. Många fiskar hade blivit istoppade till vår stora förtjusning. Jag tog tre och missade någon. Trots att man kan abonnera Bondemölla och fiska i fred föredrar jag nog Björka där fisken ofta är ganska pigg och där priserna är mer rimliga. Puggorna föll framförallt för små grå/bruna/gröna märlliknade flugor denna dag.

Både jag och Maria var lediga på måndagen och vi styrde bilen mot några pärlor i trakten runt Skillinge. Sydvästliga vindar som blåste kraftigare än väntat gjorde det svårt att flugfiska men skam den som ger sig – årets första flugfångade öring högg på en rosa glimmerräka. Detta var egentligen bara min andra flugfisketur till kusten så det känns ganska lovande inför den kommande flugfiskesäsongen. Öringen var slank och ganska så köldstel men på fluga är det ju bara så skoj. Efter en stund blev vi trötta på vinden och körde upp till hallen där jag lyckades skrämma ett par öringar. Ett nafs i flugan var allt som blev av detta. Jag passade dock på att anmäla ett raugenät med otillräcklig märkning. Eftersom baslinjen sammanfaller med kusten här nere skall det vara flaggor i båda ändar enligt KBV. Dessutom skall ägaren till nätet vara angivet. Hoppas lagens långa arm gör något åt dem för det var samma nät som min bror anmälde på söndagen.


2004-03-13 & 14 Lördagen var vigt till kustfluga med fiskeklubben på Sony Ericsson men hårda vindar från sydost omöjliggjorde flugfiske och spinnfiske. Jag, Claes och Thommy Lekman gjorde ett tappert försök på Skånes syostliga och sydliga kust men det blev inget vettigt gjort. Där det inte blåste för mycket var sjön för hård. Vårt mest seriösa försök förlades till Engelska bryggan väster om Ystad, men trots att det såg ganska hett ut hade vi inte sy mycket som en känning.
Av förklarliga skäl var både jag, Ola och Andreas skeptiska inför söndagens trolling men efter att ha studerat flera prognoser som lovade avtagande vindar och minskande våghöjd bestämde vi oss för att göra ett försök. 7.00 fixade Andreas och Ola på med att packa i båten och bilen, medan jag yrade runt efter mina sockor. Strax efter 8.00 hade vi genomfört det stundtals kämpiga arbetet med att traila över till Simris och sjösätta. Helt klart är att de senaste veckornas otroliga fiske har ersatts med ett mer sansat fiske. Varje lax innebär en hel del nötande, rensande och riggande. Småtorsk avlöses av döperioder och en och annan lax. Ibland kan det till och med krävas att alla tre börjar fumla med fikapåsen samtidigt för att det ska gå på något blankt. Efter en förmiddag och fyra laxar i båten var Ola seriöst orolig för att köra ytterligare en tur utan en 10+ lax – de vi hade fått upp låg alla mellan 4 och knappt 6 kilo, plus två mindre som vi återutsatt. Just som jag tänkte “måtte det kliva på något stort till Ola snart” såg jag hur det vippade till på det lägst satta spöt på ena riggen. På 100 for satt min flasher med USA-flagga med en liten röd och silvrig sked bakefter och detta levererade ännu en gång. Alla tre insåg ganska snart att det var något stort som gäckats men inte förrän laxen slukade runt 100-150 meter lina i ett par rusningar insåg vi att vårt enträgna nötande givit utdelning dé lux. Efter trekvarts bändande och några panik-girningar för att precis kunna undvika en megakollision med en trålare som kom farandes i dimman lyckades jag håva den vackra laxhonan. Efter glädjetjut och stridsrop vägde Ola, men vågen bottnades. Efter ytterligare en stunds trollande och en lax till körde vi nöjda och glada mot Simrishamn där laxen kunde vägas till 17,2 kg. Kort och gott en toppendag.

En rejäl putsning på personbästa för O. Persson.

En rejäl putsning på personbästa för O. Persson.

Hela gänget står samlade framför Olas orangea trollingmaskin.

Hela gänget står samlade framför Olas orangea trollingmaskin.


2004-03-07+08 Detta var nog en av de fisklösaste helgerna på länge. I lördags handlade jag byggmaterial i Ö. Tommars och kunde inte motstå frestelsen att svänga över till Simrishamn för ett par timmars klippfiske med Klas. Väl framme träffade jag både Dirk och René samt Roger Ekström som flytt västkustens kyla… bara för att möta ostkustens kyla istället. Knappt 2 grader i det klara vattnet. René hade klubbat en besa som han senare gav till sin chef :-). Detta var hans andra havsöring så han visste inte bättre. Idag, söndag, fiskade jag med min far på Vombsjön. Inte en enda abborre fick vi upp, men vi kände i alla fall vars ett hugg. En härlig dag i den vackra naturen runt Vomb… Isen på sjön är ca 10 cm tjock.

pimpel

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>