September 2004. Laxtrolling med Bosse och Stoffe samt trolling med Ola.

25/9 & 26/9 Fredag kväll ringde Bosse och rapporterade lugnt väder inför lördagen och så var fiskekarusellen igång. Team Basse var full båt men Eric vill alltid fiska så han var inte svår att övertala till en eftermiddagstur på Östersjön. Koffa från Hofterup hängde på och med två Forshagastudenter i båten kändes succén realistisk. Fast tre sega turer på raken, med endast ett par öringar och några torskar i båten, hade etsat fast tvivlet och när vi efter en hel del strul äntligen kunde stacka Mr Helgessons utlånade klämmor på riggen kändes kvällen hotfullt nära. Rapporter om lax på djupet tipsade om att fiska en rigg på 120 fot och en på 90 fot och detta gav utdelning inom en timme. Efter ett dubbelhugg fick Koffa drilla en lax som jag har för mig vägde en bit över fem kilo, och jag fick drilla en något mindre fisk. Efter att min fisk håvats fick Eric ett spö i handen, men laxen som knyckte så ystert när jag överlämnade för drillning var spårlöst försvunnen. Eric menade att det var flashern som sprattlade. Efter ytterligare några timmar hade “Lenny” sumpat ytterligare två laxar. Otur? Skit bakom rullen? En lyckad dag med mycket fiskkontakt var det i alla fall.
Eftersom halva Team Basse drabbats av blykeps och inställd tur på lördagsmorgon var Bosse inte svårtrugad när jag ringde runt elva på söndagen. En timme och tio minuter senare stod Bosse vid dörren med en hel spann fylld med kantareller som höstpresent (kantarellöverbakad ungsgrillad öring är bara så gott). Väl ute på havet var det ännu finare väder än vad DMI utlovat, så färden ut till 77:an gick i expressfart. 20 minuter efter det att vi satt riggarna högg den första torpeden en skrikig grön-vit sked. 8,5 kilo sommarlax ställer till det rejält men den blanka laxhonan avslutade sitt liv strax innan klockan 2.
Drygt trettio minuter senare var det min tur att drilla. En silversked hade lockat till hugg men denna gång stångade fisken mest rundor. Några tunga men korta rusningar var inte tillräckligt för att köra slut på fisken, så inne vid båten blev det kaos. Öringen – för det visade sig vara en jättefin, blankrosa och smällfet sommaröring (sommarhybrid?) – simmade runt bland riggwirar och linor men till slut lyckades jag parera in den så att Bosse kunde håva. Nu hade vi fått bekräftat att vad som kändes som en het dag skulle bli en fullträff. Massor av betesfisk och två fiskar i båten tillsammans med en strålande sol och totalt bleke var ju bara perfekt. Jag satt till och med barbröstad och solade en stund…
Just som jag ringt Maria för att berätta om fiskarna var det dags för nummer tre. Denna lax visade sin attityd omgående med en fyrtiometersrusning följt av ett par höga luftsprång. Bosse satt hårt mot hårt men fisken vägrade flytta på sig. Den simmade helt enkelt dit den ville. Efter ytterligare rusningar och luftakrobatik såg Bosse skakad ut, men fisken kom närmre och närmre båten. Väl inne vid riggarna tömde fisken sina sista krafter genom att rusa neråt under båten och under riggarna några gånger, men jag styrde undan båten och Bosse parerade elegant med spöt och till slut kunde en tvärfet 8,7 kilos hona håvas. Även denna lax föll för en skrikig sked.
Nu var det min tur att vänta på hugg och efter en dryg halvtimme fladdrade styrbord rigg till. Fisken fastnade dock inte. Nästa hugg var desto säkrare. En klockren utlösning följt av ett kort yl i rullen och en lax som hoppade femtio meter snett bakom båten förbryllade mig. Var det fisken jag drillade som simmat från 110 fot till ytan på några sekunder för att sedan hoppa tvåmetershopp i ytan?!? Ett till hopp och så såg jag skeden fladdra i munnen. Raketsnabb sträckning av trettio meter löslina irriterade bara honlaxen än mer varpå hon rusade rak bakåt i ytan. Efter ännu en hård drill klubbade jag dagens tveklöst blankaste lax.
Ytterligare en stunds trolling gav en mindre lax som högg när vi hissade upp riggen och en stor fisk som högg på runt 80 fot. Båda fiskarna klev av men det gör inte så mycket. Vad som däremot både retar och förundrar är det faktum att den stora fisken, som jag på plats uppskattade till dagens klart största, kan varit en megaöring. Fisken stod mest och bökade efter det att den tagit skeden så Bosse trodde det var en stor torsk. Efter lite press kom den upp till ytan och satt av i en riktigt raketrusning. Vid ett hopp fick jag klart och tydligt se att detta inte rörde sig om en torsk utan om en mörkt färgad laxartad fisk. Efter samtal med trollingexpertisen på jobbet står det klart att beteende och färg pekar på att Bosse kan ha tampats med en rekordöring, och vid närmre eftertanke var det mer ett öringhuvud än laxens lite mer spetsiga huvud jag såg.
Farten för dagen var runt 2,2 – 2,4 knop och djupet vi hittade fisken på låg mellan 80 och 120 fot – dvs. ganska djupt för öring. Alla laxar påvisade kluvna och knäckta ryggfenor, vilket tyder på att det vi fångade är odlad lax. Öringen – eller hybriden – var naturligtvis en naturligt reproducerad fisk.

Kapten och gast med varsin lax.

Kapten och gast med varsin lax.

Bosse med nytt PB.

Bosse med nytt PB.

Henric jobbar och...

Henric jobbar och…

...Bosse drillar.

…Bosse drillar.

Nytt PB igen!

Nytt PB igen!

Tyvärr har fjällen skavts bort lite. Öring eller hybrid?

Tyvärr har fjällen skavts bort lite. Öring eller hybrid?

8.7 kg, 6.5 kg, 8.5 kg och en öring på 5+. Vilken kalassvit.

8.7 kg, 6.5 kg, 8.5 kg och en öring på 5+. Vilken kalassvit.


16/9 “När storfiskarn talar om…” Olas fiskar växer efter dom dött. Men så har vi också haft tre evinnerligt tröga trollingturer med endast ett par, tre öringar och en massa torsk och näbbisar. Även kustfisket har varit trögt. Torsken har stretat emot bra när den har huggit men öringen har gäckat oss varenda gång. Man ser dem och de nafsar, fast på kroken sitter de inte kvar. Anders DK visade dock en av sina pärlor för någon vecka sedan och det var ju en “fångst i sig”. Stället ligger på… nä, jag bara skojade Anders 😉 Klart din hemlighet skall bevaras. Ibland kan det vara skönt att ha något enstaka rev som inte alla känner till. Förra söndagen var jag, Maria, Borg och resten av fiskeklubben uppe i Gustavsfors och det var fint. Det nya Scierra 3-4 flugspöt ventilerades och en liten vacker stationäröring högg på en svart och grön Montana. Florin fick två räliga puggor på flugan “masken”. Öringen fredas idag men snart kommer de stora plattisarna in på allvar och då kan man med framgång meta dem från kusten. För den som inte har tillgång till båt rekommenderas Parapeten i Helsingborg. Här har jag, Maria och Borg tagit många fina plattfiskar på räka, bortsmask eller ICA-musslor. Fast nästa vecka ska det metas ål i Vombsjön. Tydligen är det något slags rekordår både vad gäller stigning och fångster i år. Glasålsfiskarna nere kring Medelhavet har kanske kommit av sig. Eller så har Japanerna hittat någon annan snurrig grej att trycka i sig…?.

Varför ser alla reportagefiskar i Fiske För Alla så stora ut...?

Varför ser alla reportagefiskar i Fiske För Alla så stora ut…?

Visst ser den minst ett kilo tyngre ut.

Visst ser den minst ett kilo tyngre ut.

Nytt PB?

Nytt PB?

Så här stor var öringen egentligen. En fin mattorsk åkte också med hem.

Så här stor var öringen egentligen. En fin mattorsk åkte också med hem.

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>