Tarpon i Tacarigua

Ca 2,5 timmars bilfärd öster om Caracas ligger Rio Chico och Tacarigua National Park. Tacarigua är ett mangrovedelta precis vid havet och deltat är hem för ibiz, kajman, falk, apor, några människor, ormar, krabbor och många andra djurarter. Även om fågellivet är fantastiskt gjorde livet under vatten mest intryck på mig. Redan på väg ut i deltat såg vi massor av fisk som ideligen bröt ytan i sin jakt på mat. En del fiskar var små och andra en bit över metern. Jag kan redan nu berätta det – vi såg massor av jättestora fiskar men de 30 – 40 fiskar vi tog per dag var alla av ett mer beskedligt format. Storleken på fiskarna kompenseras av att man i princip enbart fiskar med poppers och lätt flugfiskeutrustning.

Till Tacarigua från Caracas tar man sig enklast via Rio Chico med taxi. Luis Garcia är en pålitlig chaufför som talar ganska grötig spanska. Fördelen med Luis är att han efter en bra stunds irrande i Rio Chico och Tacarigua känner till var nationalparkens kontor och båtplatsen finns. Luis har telefonnummer 0414-2703084. Resan till Tacarigua kostar ca 40$ (US dollar) och är avklarad på strax över två timmar om det inte regnar och om det är hyfsat fritt från är bilköer. Har man otur kan det ta 6-8 timmar eftersom trafiksituationen ut från Caracas bitvis är absurd. Regnar det saktar alla ner från 130 till 30 km / h i rädsla för att tappa greppet med sina blankslitna däck. Undviker man de regnigaste dagarna och “public holiays” är färden bitvis riktigt trevlig med en hel del vacker natur att titta på. Längs med vägen kan man stanna och köpa kokosnötter och andra lokala godsaker. Väl framme i vid “inparque office” i Tacarigua kan man lösa fiskelicens för någon tia per dag, kika på kartor över deltat, snacka med parkofficerarna och framför allt få kontakt med Remigio eller någon annan guide med båt.

Remigio är en riktig expert när det gäller att hitta fisk till gästande sportfiskare och framförallt så kan man kommunicera på honom med något som liknar engelska. Remigios son Darwin var också en hejare på att hitta fisk men hans kunskaper i engelska är nära nog obefintlig.

Boende kan man troligtvis hitta på “posadas” (små hotell) i Tacarigua men vi bodde på Tortuga Lodge – före detta Club Miami – som är ett ganska ganska flott ställe som byggdes ute i deltat innan regeringen utpekade Tacarigua som nationalpark. På lodgen finns det en trevlig restaurant man kan sitta och slappa i, men om man har några önskemål om mat, dryck, myggspray, etc. bör man ordna detta redan i Caracas eller Rio Chico eftersom den trevliga men bitvis katatoniska personalen har vissa svårigheter att organisera sig tillräckligt för att transportera saker från byn. Tortuga Lodge kostar ca 100$ per person och natt för helpension i fina rum med fläkt, och bokas enkelt genom Cacao Travel Group. Lodgen ligger på en långsmal ö som sträcker sig längs med kusten i norra delen av deltat.

Till Tortuga Lodge tar man sig enklast med båt och när man anländer till “båtplatsen” efter en härlig tur igenom deltat, har man hundra meter till lodgen och två hundra meter till havet. Remigio tar ca 30 000 Bs, dvs. ca 100 SEK för båtfärden och under färden är det lämpligt att avtala kommande dagars fiskeplaner.

Fisket i Tacarigua bedrivs i princip uteslutande med poppers, inte sällan in i grenverket som skänker skugga och skydd för fiskar. Själv fiskade jag fluga med ett klass 6-7 spö och flytlina. Maria fiskade med spinnspö med ett ganska nätt 8 fots fyrdelar resespö. En liten pojke som följde med guiden i båten fiskade med en popper bunden på en tjock nylonlina som han kastade ut (trevligt i början men efter hand fick vi be honom stilla sig så att betalande gäster kunde komma till).

De tre arter vi lyckades fånga var tarpon (Savalo), snok (rovalo) samt Makaki, varav snoken var den enda art som åkte med guiden hem för tillagning. Tyvärr fick vi inga riktigt stora tarpons – dom finns där men är tydligen svårare att få på kroken än en lax i Mörrum – men detta kompenserades av ett hysteriskt bra fiske med bitvis upp till 3-4 fiskar som kastade sig över poppern i varje kast. Efter ett par timmar såg poppern ganska sliten i men det verkade inte påverka fisket i det bruna vattnet.

Fisket är som bäst tidig morgon. Klockan 5.30 – 6.00 stod Remigio (eller hans son) vid båtbryggan och sedan fiskade vi på tills ca 11 på förmiddagen då fisket dog ut och den gassande solen tagit sig över de skyddande mangroveträdkronorna. Om man orkar kan man tydligen lyckas lura upp en och annan snok och tarpon även på eftermiddagen, men den dagen vi testade var det tvärdött.

Sammanfattningsvis kan man säga att flugfisket är grymt effektivt då man kan trixa in poppern under grenverket där fiskarna står – min dagsfångst låg på ca 25-35 fiskar med jämn fördelning mellan snok och tarpon samt med någon enstaka makaki.
Om Tacarigua låter spännande men lite avskräckande kan min barndomskamrat Andreas hjälpa till med arrangemanget för en rimlig slant. Andreas bor i Caracas och är dessutom gift med en Venezuelas bästa fixerska. Skicka ett e-mail till mig där önskemål beskrivs så skall jag vidarebefordra detta till Andreas.

Glöm inte

Poppers med vassa krokar.

0,50 nylontafs eller wire.

Myggspray och ev. myggnät (fanns även på lodgen efter lite tjat).

Solskydd och solhatt.

Dimor för att stabilisera magen.

Sandaler/skor som tål saltvatten.

Shared

No Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>